Tack för senast! Temat var Balkan när vi ställde till med vår årliga sommarfest för glada branschkollegor och vänner. Popcornmaskin på bakgården, live-band, filmen ’Svart katt, vit katt’ i baren och många glada gäster. Allt som behövs för en riktigt bra fest.
Marina Lahteenmaa, Europa Parlamentet, Kristiina Müllersdorf, Ogilvy och Maria Uggla, Ogilvy.
Hade hört talas om den på nätet via olika forum och nu så hade jag själv hittat den och var faktiskt ganska förväntansfull; det var en hel del snack om filmen och hur modiga de var och bla bla bla. Såg den både en och två gånger och tyckte den var väldigt bra. Och då menar jag VÄLDIGT bra. Så modigt, så befriande, så barnsligt genialt! Och så enkel framförallt. Några killar med en handkamera. That’s it. Jag pratar om filmen eller snarare viralen ’Marc Ecko tags Air Force One’.
Innan den (och efteråt också naturligtvis), har viralen blivit ett fenomen, ett sätt att kommunicera utan att göra reklam för sin produkt eller tjänst såsom vi är vana att se reklamfilmer på TV. För det mesta iallafall. Och en del filmer blir ’viraler’ för att de oftast är för vågade för att sändas på TV. Ibland är det en privatperson som gör något bara för att det är kul.
Och under årens lopp har vi sett massor av viraler, den ena bättre och roligare än den andra, Kommer ni ihåg dessa: Ford gjorde några de släppte direkt på nätet (haha) för Ford Ka och det fanns en del viraler för ’sexiga’ sporter som gjordes av Trojan Games. Det var inte heller länge sedan vi såg några killar surfa med hjälp av lite dynamit från Quicksilver. Och naturligtvis många bra, roliga och vågade innan dessa.
Men tillbaka till Air Force One. Jag var som sagt väldigt upprymd, det var något fantastiskt jag hade sett, att göra så mot president Bushs flygplan, vaktad av soldater och Secret Service och annat vi kan föreställa oss genom mängder av Hollywoodfilmer som bara spär på ’myten’ kring detta plan. Klart killarna hade gjort en bedrift. Och samtidigt sänt ett ’meddelande’ till presidenten själv. Det tog dock bara någon dag, så såg jag av en slump, på Youtube naturligtvis, att det hela var fejk. Allting var påhittat. Det var inte presidentens riktiga flygplan (www.stillfree.com). På en nanosekund (1 miljarddels sekund) så gick luften ur mig. Jag kände mig tom. Fan också! Ni får inte göra såhär. Ni kan inte och får inte göra nåt sånt här och sen säga att det bara var fejk. Det liksom…gills inte. Speciellt inte heller om man känner till och vet vad Ecko & Co står för. Rebell. Originalitet. Integritet. Äkta. Mod. Och andra vackra ord. Allt det är som bortblåst för mig. Alla de ord har bytts ut mot ett; FEJK. Besvikelsen är ett faktum. Om syftet var att få uppmärksamhet så fick de det självklart. Om syftet var att få igång en diskussion så fick de det också. Men till vilket pris? Och var det värt det? För vad är det som finns kvar, som är äkta? Vem och vad kan man lita på?
Och det är också här jag vill peka på viralens akilleshäl, nämligen att väldigt många inte är äkta. Och samtidigt ställa frågan: NÄR är en viral dålig om vi vet att det är fejk? För viraler kan inte bara vara bra, alltid och hela tiden när vi råkar se dem.
För nästan dagligen svämmas vi över av roliga, coola, geniala, spännande viraler som Burger King’s ’No More Whoppers’ eller Samsungs fantastiska ’Optical illusion video’ eller den smått geniala och enkla ’Jump into jeans’ viralen eller den galet sköna ’Shark surfer’ eller megabasketsupersportstjärnan Kobe Bryant som ska hoppa över en ’Snake Pool’ eller…listan kan göras väldigt lång. Och ganska ofta så dyker frågan upp i huvudet – är det på riktigt?
Och för att svara på min egen fråga jag ställde tidigare, så är svaret: jag vet faktiskt inte. Jag tror det får bli ’från fall till fall’ bedömning. Varje enskild viral får och bör behandlas separat. Jag tror de flesta också kommer undan så att säga. Det är liksom inte ’på blodigt allvar’.
Däremot att tagga Air Force One på låtsas är inte ok. Inte om du utger dig för att vara just ’äkta’.
Till alla er som trodde att Carola Mättää och Björn Ståhl var på badsemester sista veckan i maj: ni hade fel. Vad som utspelades på Ibiza var ett kreativt toppmöte inom Ogilvy EMEA (Europe-Middle East-Africa) medan regnet öste ned över ön. Närvarande var creative directors från 22 marknader och fem CEOs med exceptionell kreativ framgång det senaste året.
Björn Ståhl presenterade fem starka jobb från Ogilvy Stockholm, bland annat vår stortavla för WWF, kampanjsiten DHL Save Time, vår promotion för TV4 Idol, Eniros “stalkerfilm” och Fords måndagsannons. Nu hoppas han och vi på att klättra ännu högre på EMEAs kreativa rankingstege (från förra årets sjätteplacering). När Björn tillträdde för tre år sedan låg Ogilvy Stockholm på plats 27 av 28. Om man ska tolka det försiktiga leendet efter hemkomsten så gick det mycket bra på årets möte.
En själsbroder till Björn, och aspirant på en topplats nästa år, är nytillträdde creative directorn på Ogilvy Paris, Kris Garbutt. Så det hittills mest prisbelönta Ogilvy-kontoret Frankfurt får se upp. Det finns fler som väntar på applåder.
