Ogilvy

Min äldsta son Sidney är 7 år. Han är såklart jättesmart men framförallt ovanligt road av reklam. Han har, helt opartiskt, chockerande bra uppslag och kan utan vidare utveckla den ena kampanjen efter den andra. Ett tag gick han igång på Treofilmerna. Med lilla killen som brusar när pappan klantar till det. Här presenterade han förbluffande fortsättningar med minspel och pay offer. Helt inom ramen för konceptet. Ska inte trötta dig med detaljerna men en utspelar sig iaf på golfbanan där pappan hamnat i en bunker. Någon skriker Fore i fjärran, sen blir det svart. Pschyyyy.

En annan favorit är Roy Anderssons för Felix ketchup. – Mamma har du gjort den här, frågade han full av beundran. Absolut, sa jag. (Nämen, vad är det här för fingrar i kors)?

På torsdag är det dags att presentera outstanding förslag i Ogilvys egna Creative Challenge. Blotta tanken ger banderillashugg i hjärtat. En helt intern företeelse utan några som helst begränsningar. Förutom tiden som är knapp och fyra bra briefer. I övrigt står det var och en fritt att utveckla vilka stordåd som helst. En kreatörs (mar)dröm alltså. Intressant att se hur svårt det är att tänja på gränserna, när vi inte har några. Och hur smärtsamt lätt det är att döda en idé. Tänk. Tänk om. Göra tvärtom? Börja om! – Men är det DÄR reklam, som Sidney så krasst uttryckte det apropå ett av förslagen. Kanske har jag närt en blivande marknadschef vid min barm? Kan bara konstatera att det är med idéer som med svamp. Där det finns en finns det ofta flera. Jag hoppas fortfarande att My AD och jag kan komma upp med en riktig tryffel.

– Nasdaqbörsen har stigit med två procent, jag kunde inte bry mig mindre. Så sjöng han imorse, min Sidney. Från Afasi & Filthy. I wish!